Hilmer Börjesson startade tillsammans med sin fru Ellen båtverksamheten 1939. Makarna drev sen tidigare också caféservering på Donsö. Beställningstrafik bedrevs i Göteborgs Södra Skärgård med en liten snipa med namnet "Britt". Under krigsåren var det delvis svårt att hålla verksamheten igång p.g.a. bränsleransonering.

Efter världskrigets slut utökades trafiken med reguljära turer mellan Saltholmen och öarna i skärgården. 1947 ersattes "Britt" av en större träbåt, "Lilian" blev båtens namn. "Lilian" tog 16 passagerare gjorde bättre fart och var för sin tid en väl duglig båt.

I början av 50-talet inträdde sönerna Bernt och Helge i företaget. Helge mönstrade av som befälhavare i Transatlantic för att ägna sig åt betydligt mindre tonnage. Verksamheten utökades, 1954-1957 inskaffades ytterligare två båtar, byggda i mahogny. De byggdes delvis om för att anpassas till passagerartrafik. Den mindre av båtarna döptes till "Sydskär" och var god för 21 pass. "Lagun" blev namnet på den större båten. Hon bar tidigare namnet "Carla III" och var den största mahognymotorbåten i Sverige, 20 meter lång. "Carla III" byggdes 1917 och var då en fritidsyacht i högsta lyxklass. Mer om hennes öden kommer längre fram i texten.

Den reguljära turlistan utökades år till år och 1961 sattes "Hamneskär" i trafik. "Hamneskär" var f.d. inspektionsfartyg i Göteborgs Hamn. Hon byggdes om till passagerarfartyg vid Gotenius Varv. "Hamneskär" tog 125 passagerare och var företagets första stålbåt som klarade sig väl även genom isen. "Hamneskär" bidrog till att transporter för ankarliggande handelsfartyg blev en betydande intäkt för företaget.

1963 startade den tredje brodern Einar Börjesson taxibåtsrörelse med en nybyggd båt från Fisksätra Varv. Båten fick namnet "Lilian II" tog 20 pass. och hastade fram med 25 knop. I 5 år styrde Einar "Lilian" därefter lades hon i malpåse.

Börjessons Sjötaxi AB

För Börjessons Sjötaxi AB var tiden 1964-1970 den mest intensiva då det gällde reguljärtrafik i skärgården. Antalet passagerare steg och fler och större båtar var nödvändigt att anskaffa. Det administrativa arbetet blev mer omfattande vilket gav Helge och Bernts fruar Helga och Inger ytterligare mer arbete inom företaget.

På ett existerande träskrov byggdes 1964 en ny passagerarbåt vid Marstrandsverken. Salong och styrhytt i aluminium. Framdriven av tre stycken Peugeot-dieslar gjorde båten 18 knop med ca; 30 pass. Båten döptes till "Stromboli".

1966 utökades flottan med "Snäckeskär" Snäckeskär som tidigare bar namnet "Snip" hämtades upp från Rotterdam där hon användes som sightseeingbåt. I och med "Snäckeskär" kunde turlistan utökas betydligt. Med cert. för 125 pass. och en fart av 14 knop blev hon ett fint tillskott för den Börjessonska flottan.

Företaget delas

Konkurrensen om passagerarna på reguljärtrafiken från det kommunalt stödda Styrsö Bolaget blev till slut för stor. Företaget kunde ej hålla samma låga prisnivå. 1969-1971 blev antalet reguljära turer allt färre. Den reguljära trafiken lades ner och Börjessons Sjötaxi AB delades upp i tre företag. Bernt Börjesson med nya företaget Donsö Taxi HB och båten "Stromboli".

Helge Börjesson med Börjessons Sjötaxi HB och båten "Hamneskär". Äldste sonen till Helge, Börje Börjesson, bildade tillsammans med Sessan-Linjen partrederi med "Snäckeskär". "Snäckeskär" sattes in på reguljär turisttrafik genom Göteborgs Hamn till Nya Elfsborgs Fästning. Detta i samband med Staden Göteborgs 350 års jubileum 1973. Trafiken till fästningen blev mycket lyckad och är idag ett av Göteborgs främsta turistmål.

70-talet

(Göteborg= Världens största skeppsbyggnadsstad)
Transporter för de stora skeppsvarven i Göteborg var under 70-talet den största inkomstkällan för Börjessons Sjötaxi HB. Mindre snabbgående båtar användes i företaget som komplement till den större "Hamneskär". 1978 gick Helges yngste son Henrik med som delägare i företaget samtidigt som "Sydskär II" inköptes. "Sydskär" var skrovbyggd på Fiskars Varv, Åbo, Finland. Utrustad på Kornhalls Varv av Helge Nilsson. "Sydskär" var speciellt lämplig för trafiken till ankarliggare på fjordarna. Hon var en trygg båt i öppen sjö och dåligt väder. "Sydskär" tog max. 28 pass. och kunde göra upp mot 20 knop.

Arendalsvarvet

Å ren 1980-1985 byggdes bostadsplattformar och borriggar på Arendalsvarvet. Plattformarna lades ut på Danafjorden för att slutkonstrueras. En betydande uppgift under dessa år var transporterna mellan varvet och plattformarna. 1985 var det slut med det sista storvarvet i Göteborg. Den sista plattformen byggdes på Arendal. Detta blev ett stort inkomstbortfall för Börjessons Sjötaxi HB.

Utflykt, representation och nöjestrafik

Nya inkomstkällor måste till för att driva företaget vidare. Båtarna anpassades mera till den växande trafiken med representation och utflyktsresor.

1985 inköptes passagerarbåten "Scalar" från Stockholm hon fick namnet "Dunskär". "Dunskär" hade plats för ca:30 passagerare vid bord. Inredningen i "Hamneskär" byggdes också om för att mera passa nöjesresenärens behov.
1989 ersattes trotjänaren "Hamneskär" av ett nybygge från Docksta Varvet. Nybygget fick namnet "Fjordskär" och var det första passagerarfartyget på Västkusten med vattenjetdrift. Fjordskär har kapacitet för 73 pass. därav 48 sittande vid bord. Farten är max. 22 knop och djupgåendet endast 80 cm.

I början av 90-talet blev resmålen i skärgården fler och passagerargrupperna allt större. "Dunskär" såldes för trafik i Vättern och "Snäckeskär" med bättre kapacitet hyrdes in som ersättare.

1995 återköptes "Snäckeskär" till Börjessons Sjötaxi HB från Bore Line AB. "Snäckeskär" totalrenoverades under en femårsperiod med nya bottenplåtar, nya salonger och inredning samt nytt framdrivningsmaskineri.

P/F "Trindeln"

Vid sidan om passagerartrafiken växte en ny verksamhet för båtarna fram i slutet av 90-talet. Behovet av mindre undersökningsfartyg för bl.a. den marina miljön efterfrågades. "Sydskär" användes till en början för detta ändamål men högre kapacitet och prestanda var önskvärt. En lång tids sökande efter en ersättningsbåt till "Sydskär" påbörjades.

De kriterier ersättningsbåten skulle uppfylla förutom att vara en lämpligt undersökningsfartyg var bl.a. att uppfylla de nya högre säkerhetskraven för passagerartrafik i utomskärstrafik som EU ställer. Ytterliggare krav var att båten skulle kunna användas som reservbåt i reguljärtrafiken samt vara lämplig som charterbåt för mindre sällskap. Till slut hittades båten "Asheim Senior" i Nordligaste Norge närmare bestämt i Öksfjord utanför Alta. "Asheim Senior fick det nya namnet "Trindeln" efter ett f.d. fyrskepp i Kattegatt. Efter renovering och uppdateringsarbeten på Gotenius Varv 2001 uppfyllde "Trindeln" de högt ställda kraven på säkerhet, prestanda och kvalitet.

                                                                      P/F "LYRÖN"

                                                                      I April 2005 övertog Ventrafikens fartyg P/F St. Ibb". Fartyget är Börjessons hittils största fartyg med kap. för 198 pass. P/F "Lyrön" sattes omedelbart in som tillfällig ersättningsbåt för trafik mellan Käringön och Hälleviksstrand. Efter säsongen 05 med div. transportuppdrag förtöjdes "Lyrön" i Donsö Hamn för omfattande renoveringsarbeten av passagerarsalong m.m. "Lyrön kommer att sättas i chartertrafik i April-06. Fartyget har fått sitt namn från ön i Bohuslän där familjen Börjesson har en del av sitt ursprung.

Henrik Börjesson
- KUSTNÄRA SJÖFART FÖR NYTTA OCH NÖJE

PS: Passagerarfartyg "Lagun" f.d. "Carla III" som tidigare nämnts i texten är numera nyrenoverad till ursprungsskick 1917. Efter 22 års renoveringsarbeten finns hon nu i Stockholms skärgård som fritidsyacht.
Hon är den största mahognybåt i föreningen MYS.